Jamaica
Vintern 2013-14 åkte jag och mannen till Jamaica. Vi bodde i en "stad" som hette Lucea. Jamaica var i särklass ett av de bästa resmålen jag har varit på. Människorna är genuina och väldigt laidback, vädret perfekt och inte för varmt. Maten är typisk karibisk med mycket grönsaker och kyckling, de har en enkel livsstil och alltid ett leende på läpparna detta trots att det är ett relativt fattigt land.
Vårat hotell Grand Palladium Jamaica Resort & Spa. Hur bra som helst, flera restauranger, spa, förstklassig underhållning på kvällarna...
Även om man bor på ett jättefint hotell måste man ju se sig omkring på ön. Vi hyrde en taxi och åkte tvärs över ön till Kingston. Resan tog mer än 5 timmar på riktigt dåliga vägar, om man lätt blir åksjuk skall man inte göra den här utflykten.
Väl framme tog vår taxichaufför Philipps med oss in i Kingstons ghetton. Det fanns inte en bostad som inte hade rejäla galler för fönstren och de flesta hade en eller flera hundar ute på gården.
Det här var väldigt långt ifrån vårt fina hotell...
När man är i Kingston måste man gå på Bob Marley museét. Intressant och roligt, särskilt om man som jag växte upp när han var som störst.
Handen ni ser är mannens, ja ni vet ju vid det här laget att han inte vill vara med på bild...
Även om man inte är intresserad av sport, som jag, måste man bara äta på Usain Bolts restaurang när man är i Kingston.
På vägen hem från Kingston stannade vi på Rick´s café i Negril, något jag varmt kan rekommendera. Perfekt ställe att se solnedgången och om man vill kan man dyka från klipporna.
Om man aldrig har simmat med delfiner skall man absolut göra det. De är så himla fantastiska stora mjuka och kloka djur. Risken är att det är lite tursitfälla på sådana ställen men det får man stå ut med.
På det stället vi var, det finns massor, fick man också klappa och simma med en haj, jag kommer inte ihåg vad sorten heter men den var respektingivande bara av att var en haj...
På stränderna i Negril kunde man hitta alla möjliga olika typer och myten om att alla röker marijuana på Jamaica blir faktisk sann för ett ögonblick.
Själva Lucea, där vi bodde, var en typisk Jamacansk lite stad. Mycket människor, fattigt men ändå inte farligt som det faktiskt kunde vara i Kingston till exempel. Vi blev inbjudna att vara med på söndagsgudtjänst i Baptistkyrkan, ingen av oss är religiös men vi tackade ja ändå. Det var väldigt annorlunda mot om man går i kyrkan här hemma, de anväde kyrkan inte bara som kyrka utan också som mötespunkt och ett ställe där man avhandlade saker som händer i staden. Kyrktanterna på kortet sitter och stickar och virkar som de sedan ger till de som har ännu mindre än vad de själva har, det säger en del om Jamaicanernas mentalitet...
Sammanfattningsvis tycker jag att om ni skall åka på en långresa så satsa på Jamaica ni kommer inte att ångra det.